Hur det började
År 1993 fick Maud Pihlblad och Bror Forslund en idé att skriva ett medeltida spel om riddersmannen Ebbe Skammelsson för att förhoppningsvis så småningom kunna framföra det som en amatörteater. Manuset skulle bygga på den medeltida balladen om Ebbe Skammelsson och den gamla sägnen om att denne riddersman skulle ligga begravd under stenen till ingången i Gällinge kyrka i norra Halland. De två ”författarna” knöt ganska snart Ulla Ahlquist-Karlsson, Kristina Andrén Lindahl samt Ingela Weinberger till skrivargruppen.
Föreningen
Våren 1999 bildade man ”Sällskapet EBBE och så vidare…”, en ideell förening med ursprung i Idala socken, Kungsbacka. Namnet är en ordlek som står för Engagerade ByBors Ensemble och att man kan så vidare det stora engagemanget i allt större cirklar. Föreningen hade som syfte enligt stadgarna ”att skriva pjäser med lokal förankring samt att framföra desamma med hjälp av engagerade bybor. Föreningens möten skall präglas av lyhördhet och positiv anda. Varje åsikt ska värderas lika. Öppenhet och humor är viktiga hörnstenar i föreningens arbete. Toppstyrning och åsiktsförtryck är icke förenliga med föreningens syften. Vägen är viktigare än målet.”
Föreningen byter namn 4 mars 2018 till Teatersällskapet EBBE och ändrar sina stadgar 15 april 2018.
Uppstart
När arbetet med skrivandet till slut var klart, våren 1999, beslöt skrivargruppen sig för att vidga projektet. Nu skulle unga och gamla i de tre socknarna Gällinge, Idala och Förlanda engageras i det fortsatta arbetet. Via en annons i lokaltidningen Norra Halland och flygblad inbjöds alla intresseradetill ett första stormöte i Gällinge församlingshem 28 sept 1999 och musiker och sångare från Färsker Sôppa och Masur inbjöds personligen. Totalt engagerade sig ett åttiotal personer från bygden på olika sätt. När det visade sig att det var fler spelsugna än det fanns roller till skrevs snabbt ett par extra roller in i spelet – efter gruppens måtto: Allt är möjligt. I Studieförbundet Vuxenskolans regi startades ett antal studiecirklar för snickeri, sömnad, musik och sång samt skådespeleri. En marknadsföringsgrupp och en layoutgrupp bildades också så småningom. Många timmar lades dessutom ned på att formulera projektbeskrivningar och ansökningar för ekonomiska bidrag. Stöd söktes och beviljades från Kungsbacka kulturnämnd, Landstinget i Halland och Länsstyrelsen, och Bildningsförbundet bidrog med teaterkonsulenterna Björn Holmgren och Anette Cortese. Den 9 januari 2000 samlades Sällskapet EBBE i Stuvs bygdegård för stormöte, måttagningoch en första repetition av pjäsen Ebbe Skammelsson i regi av Maud Pihlblad. Repen och arbetsgrupperna fortsatte sedan under våren och sommaren både där och i Brynolf Ragnarssons hönshus i Gällinge. Parallellt letades det febrilt efter en lämplig spelplats. Så en dag uppenbarade sig en naturlig amfiteater i bokskogen i backen upp till Äskhults by och tillfälligt tillstånd gavs att uppföra en scen, publikbänkar och ett ljudbås till teknikerbröderna Kjell och Mikael Eriksson. Där framförde sedan fyrtiofyra amatörskådespelare, sångare och musiker tre bejublade dagföreställningar 12, 13 och 19 augusti 2000. Efter varje föreställning bjöds vår älskade publik på en medeltida måltid i bokarnas rika lövsal. Fullständigt överlyckliga över att ha genomfört föreställningarna var det dags att plocka ned scenbyggnaden igen. Vi kunde bara få tillstånd ett år i taget att uppföra teater där.
EBBE-scenen
En tung sten föll från ensemblens axlar när vi blev erbjudna att arrendera Liselottes och Bert-Oves bokskog alldeles intill för uppförande av en fast scen. Det gjordes upp ett tillsvidareavtal med uppsägningstid på två år för respektive part och vi kunde sätta igång bygget av en permanent scen och publikbänkar. Samtidigt upplät grannarna Lise-Lotte och Ingemar Gustafsson mark för publikparkering. Skogsbacken utgjorde på samma sätt som på Äskhults mark en naturlig publikläktare, och bokarna skulle ge scenen dess sakrala stämning. Här fick vi dessutom en liten bäck som bonus. Vårt snickarlag från den första scenen med proffsen Bertil och Magnus Johansson i spetsen och Tomas Hall som koordinator satte igång med det gigantiska bygget. Åtskilliga hundratals arbetstimmar gick åt, och Ulla Ahlquist-Karlsson var den outtröttliga fikafixaren. Stora scenen mätte 12×7 m, till det kom två mindre scener och bakom scenerna tre stora loger med speglar, toaletter och bänkar för skådespelare, sångare och musiker. Ett separat ljud- och ljusbås övervakade hela platsen längst upp i backen. På väg in på scenområdet uppfördes ett fristående utskänkningshus och publiktoaletter. Håkan Börjesson var under de tidigare åren scenmästare och en drivande kraft i scenens framväxt. Alltsammans var frivilligarbete av ovan nämnda som dessutom hade otrolig hjälp av bl.a. bröderna Nils-Erik och Eskil Hyltbäck, Bertil Andersson, Paul Karlsson, Gert Hjalmarsson, Göran Brorsson, Kjell Johansson, Tony Kronbäck, Håkan Gustavsson, Bror Forslund, Ronnie Kihlberg, Rune Persson och Bent Andersen
I 19 år har vi fått vara på denna underbara plats och producera pjäser på liknande sätt i en flygande fart med enorm glädje och stor publiktillströmning. Vi är djupt tacksamma för en trogen och entusiastiasmerande publik och för all hjälp vi fått av markägarna och parkeringsvakterna med Bertil Andersson som samordnare under dessa åren. Vi firade vårt 20-årsjubileum 2019 och rev därefter scenen för att fortsätta spela i skogen på Stättareds 4H-gård i Idala. Där har vi nu i Coronans tid i sommar framfört en av våra tidigare pjäser omarbetad till vandringsteater i väntan på att om möjligt bygga upp en ny scen där.
